Infertility Emotions

Barnlängtan Stockholm

Nu är det dags för Barnlängtan Stockholms andra träff! 
Söndagen den 6 oktober klockan 15,00 tänkte vi slå våra kloka huvuden ihop tillsammans med er och prata om allt som rör ofrivillig barnlöshet.
Vi har även denna gång en allmän träff där alla är välkomna, detta pga. att vi inte riktigt hann prata så mycket förra gången om vilka olika grupperingar det finns intresse av, så nu är tanken att vi kan bolla lite idéer och tankar även kring det - men självklart så kommer det finnas plats för att dela med sig av sina egna berättelser samt ställa frågor och allmänt prata om sånt som rör ämnet.

O.sa. gärna senast måndagen den 30 september om du/ni vill komma så att vi har några dagar på oss att handla kakor, te och kaffe som vi självklart bjuder på, samt om det finns några allergier i mat och dryckesväg.
Tisdagen den 1 oktober återkommer vi i ett mejl till er som har osat Ja, var mötet kommer att hållas.
ALLA är välkomna!

Vänliga Hälsningar / Matilda & Kajsa
Barnlängtan Stockholm, patientföreningen för ofrivilligt barnlös

Anders Bagge

VIDEO

Det är länge sedan man talade om Anders Bagges barnlöshet.
Han har själv talat ut i Aftonbladet om sin längtan och om hur han försökt med 3 olika fruar. För honom är det en stor sorg och hans önskan är fortfarande att få bli pappa.
Jag funderar på hur det måste kännas när hans exfru, Laila Bagge Wahlgren fått ett barn.
Han säger att allt fungerar som det ska men att det ändå inte vill gå vägen. Djuren har blivit som ett substitut för att han inte fått några egna barn.

Att våga stå för sina känslor, som man och som medieprofil, är viktigt för att öka medvetenheten.

Studie

För att välja det embryo som har bäst förutsättningar att ge upphov till graviditet bedömer vi idag embryots delningshastighet, cellutseende mm. Denna metod kan inte avgöra embryots funktionella egenskaper eller huruvida det är genetiskt normalt. Hos par som gjort flera IVF-behandlingar utan graviditet är det känt att en stor del av embryona har en felaktig kromosomuppsättning, som förklaring till utebliven graviditet.

Den metodologiska utvecklingen har varit snabb inom området och förutsättningarna att identifiera kromosomalt normala embryon är bättre idag än för bara några år sedan. Det finns numera t ex tekniker för att analysera embryots samtliga kromosomer innan det återförs till kvinnan. Detta är intressant då en vanlig orsak till att embryon inte utvecklas normalt är att de har fel antal kromosomer.

De studier som publicerats de senaste åren visar på en ökad graviditetsfrekvens och minskad missfallsfrekvens om man endast återför embryon som man vet har en normal kromosomuppsättning. Man vet också att om cellprovet tas på dag 5 efter befruktning (i blastocyststadiet) i stället för som tidigare dag 3 är embryot mindre känsligt för provtagningen.

Tekniken kan upptäcka onormala embryon och förekomma missfall och därmed psykiskt lidande för par som genomgår IVF-behandling. I flera andra länder i Europa, USA och Asien har man redan börjat använda sig av metoden. I Sverige är metoden ny och ännu inte godkänd rutinmässigt. IVF Sverige har dock från Etikprövningsnämnden fått tillstånd att bedriva en studie om PGS (preimplantatorisk genetisk screening) med mikroarrayteknik för att fastställa kromosomuppsättningen hos embryon. Syftet är att jämföra graviditetsresultaten med en kontrollgrupp där endast den ordinarie bedömningen har gjorts. Detta för att se om vi med PGS kan öka sannolikheten för graviditet och förlossning hos par med upprepade IVF-försök utan graviditet.

I den aktuella studien kommer vi att vända oss till par som genomgått tre IVF-försök utan att bli gravida och där kvinnan är högst 39 år och fortfarande har en god äggreserv. Vi kommer att börja rekryteringen av patienter till studien under senhösten.

Text: IVF Sverige

För att komma i kontakt med IVF Sverige eller få mer information kan du gå in på deras hemsida www.ivfsverige.se.

Hur känns det?

Hur beskriver man tomheten för någon som inte själv har drabbats?
Hur förklarar man att man väljer ensamheten många gånger just för att man inte orkar träffa andra?
Hur bemöter man alla dessa kommentarer som är menade att stötta men istället kommer som ett slag i ansiktet?

Det finns mycket oförståelse men det finns också de som vill försöka förstå våra känslor och tankar.

Idag finns det flera olika vägar som kan leda till en familj men det finns även de som väljer att vika av på en stig där man lever ett liv utan barn.
Alla historier är unika.
Dela med dig av er historia!

Maila mig på:
camilla.garefelt@barnlangtan.com

Min livs största sorg

Text skriven av Kajsa N (http://www.labbstorken.blogspot.se/) :

Jag kan inte prata om det utan att börja gråta. Kan inte tänka på det utan att ögonen till bredden fylls av tårar..
Min man frågar mig hur jag mår och jag svarar ”jag mår bra”, sen tittar han på mig sådär som bara han kan och frågar ”hur mår du på riktigt?” Jag bryter återigen, som så många gånger dom senaste månaderna, ihop. Jag börjar storgrina och samtidigt som snoret rinner som en flod ur näsan och mascaran smetas ut över hela ansiktet, så stammar jag fram ett ”jag vet inte.."
Oftast brukar jag bara gråta i duschen där ingen någonsin skulle kunna urskilja tårarna från vattnet som strilar ner från duschmunstycken, där det är kontrollerat, där ingen ser – men sen några veckor tillbaka kan jag inte kontrollera mitt egna saltvattenflöde, det funkar bara inte, för jag vet inte hur jag mår.
Jag ser mig själv i spegeln, naken står jag där och stirrar och där det egentligen skulle finnas en gravidmage finns nu ett ärr. Eller tre faktiskt, men det i naveln syns inte så mycket. Jag står och stirrar på min nakna kropp och förbannar den, hatar den, avskyr den. Den skulle vara gravid nu, jag skulle bära ett barn som skulle födas när vintern möter våren, men så är det inte. Istället har jag ärr… tre stycken varav ett inte syns men som ändå känns.. i själen.

För några månader sedan gjorde vi ett frysförsök, eller frozen embryo trasfer som det heter. Två ägg fanns kvar i frysen på Uppsalas sjukhus och ett sattes in och gjorde mig gravid. Trots att jag bara några dagar senare började blöda kopiösa mängder blod, så visade ändå ClearBlue-stickan ett plus på testdagen. Jag var gravid. Preggo. På smällen med hjälp av läkare och allt skulle ordna sig, det sade ju alla; det är faktiskt vanligt att man blöder i början av en graviditet..
Det ordnade sig inte. Jag slutade aldrig blöda och jag fick mer och mer ont i magen och helt plötsligt så kommer det en ambulans. Några timmar senare så ligger jag på ett operationsbord och räknar ner från femton till tretton innan jag är sövd. En timme senare är jag två äggledare fattigare, tre ärr rikare, och ett stort osynligt hål har gjort entré i mitt hjärta.
Skämtsamt så kan jag säga att lille Bonus fick min mans urkassa lokalsinne och därav stannade hen inte på sin plats där i livmodern utan gick istället vilse till utomkvedsgatan…
Jag kan även säga fraser som ”allt händer av en anledning” ”allt blir bra” ”jo jag är glad att det ändå gick som det gick då jag överlevde vilket jag kanske inte hade gjort om jag åkt in någon timme senare” osv. Vad jag känner är dock en helt annan sak:
Jag tampas med skuldkänslor. Skuld gentemot min man som gifte sig med en infertil fru. Skuld gentemot mina svärföräldrar som fick en defekt svärdotter. Skuld gentemot mina föräldrar vars dotter inte ens lyckas med det som är det mest naturliga i hela världen: att bli med barn.
Jag är arg på personen som gav mig Klamydia som är anledningen till varför jag är infertil.
Och sen utomkvedshavandeskapet är jag ledsen. Avgrundsdjupt ledsen. Sådär ledsen att jag ibland inte vet hur jag ska andas. Riktigt hjärtskärande ledsen och jag har inte den blekaste om hur jag ska kunna bearbeta denna sorg.

”Jamen du har ändå fått EN dotter, du ska vara glad och nöjd” tänker nog många.
Jo.. kanske.. eller såklart.. men samtidigt så var det inte såhär jag föreställde mig min framtid.
Mannen och jag började redan efter några dagar prata om barn och vi hade planerat minst två, gärna tre. Vi föreställde oss att allt skulle gå så enkelt, att vi skulle ha sex och sen skulle mensen inte komma och sen skulle familjen sakta men säkert utökas sådär som den faktiskt gör för ”alla andra”. Vi skulle inte behöva ta sprutor och hormoner och hjälp av diverse läkare. Vi skulle inte behöva ha en testdag och vi skulle inte kalla oss själva ruvare. Vi skulle inte ha ägg i någons frys och vi skulle inte behöva sitta i en klibbig vinröd soffa med begagnade tidningar för att försöka få fram sperma i en kopp.
Vi skulle inte behöva uppleva missfall, utomkvedshavandeskap och ägg som helt enkelt inte fäster. Vi skulle inte behöva ”nöja oss”.
Livet blir dock inte som man tänkt sig. Aldrig, eller oftast inte. Inte för oss i alla fall.

Vi fick en dotter, en tjej, som bodde i frysen i ett halvår och som inte gick fel i underlivstrakten. En flicka som bestämde sig för att komma på den där ena dagen vars datum i almanackan bara finns vart fjärde år. En bestämd glad fiskbulle som är det bästa vi har och som gick från plus på stickan, trots att jag blödde som en tok efter insättningen, till en levande bebis.
Hon är det bästa vi har men jag; hennes fertilvärdelösa mamma, kommer aldrig att kunna ge henne ett syskon och få henne att uppleva syskonkärlek.
Vi har en dotter. Vi är föräldrar. Men vi är och kommer alltid att tillhöra skaran ”ofrivilligt barnlösa” och att vara ofrivilligt infertil kommer för alltid att vara min livs största sorg.

Gästbloggare

Jag vill gärna se er läsare som delaktiga här på Barnlängtanbloggen.

Har du någon text som du vill dela med dig av. Något som rör ofrivillig barnlöshet, längtan, besvikelse eller kanske något glädjande?

Dela med dig till andra som är i samma situation, som vet vad det är du går igenom. Kanske finns det något aktuellt ämne som diskuteras i media som berör dig och som skapar åsikter som du behöver få ut?
Maila mig på camilla.garefelt@barnlangtan.com
Skriv din text och signera med namn (vill man vara anonym är det helt okej) och eventuell bloggadress så publiceras det här på bloggen.

//Camilla

Ursäkta oss!

Det är väldigt kul att vi har fått många nya medlemmar! Tyvärr har vi för tillfället fördröjningar med utskicken av välkomstbrev och inbetalningskort. Vi jobbar för fullt med att hinna ifatt och ber om ursäkt för de besvär detta orsakar.

Extra stämma

Om en vecka är det dags för en extra stämma:

Extrastämma 2013

Barnlängtan inbjuder till extrastämma 2013!
Alla medlemmar är välkomna på extrastämma den 15 september klockan 10.00 på hotell Park Inn i Solna, Stockholm http://www.parkinn.se/hotell-stockholmsolna/laege

På stämman kommer följande frågor att behandlas:

Avsättande av styrelseledamöter.
Tillsättande av nya styrelseledmöter och suppleanter.
Fastställande av styrelsearvode.


För mer information kontakta valberedningen på e-post: valberedningen@barnlangtan.com.

Ny studie!

Från IVF-Sverige

Nu skall vi bli ännu bättre! Ny PGS studie startar i höst

2013.09.02

Internationella forskningsresultat inom genetik har visat att kromosomanalys av embryon kan öka chansen för graviditet i vissa patientgrupper. Därför vill IVF Sverige satsa på denna nya teknik. Under hösten börjar vi rekrytera patienter till en ny studie som går ut på att se om kromosomanalys av embryon (PGS) ökar möjligheterna att bli gravid. Rätt antal kromosomer i embryonas celler är viktig för att embryots utveckling ska bli normal. I studien kommer två grupper att jämföras, en grupp patienter vars embryon genomgått kromosomanalysen och en grupp som inte genomgått analysen. Vi kommer att erbjuda deltagande i studien till de par som tidigare haft minst 3 misslyckade IVF försök och där kvinnan är högst 39 år.

Eftersom kvalitet är nyckeln i allt vi gör och vi anser det viktigt att de metoder vi erbjuder är beprövade, känns det naturligt att börja med en studie för att utvärdera nyttan av den nya tekniken

Under hösten kommer vi att förbereda studien och planerar börja rekrytera patienter i slutet av året

UP