De flesta som är ofrivilligt barnlösa
verkar tycka att väntan är det värsta. Vi är alla i olika faser
av väntan. I början väntar vi på den uteblivna mensen. Den som
sällan händer. Händer den så är det bara vår kropp som spelar
oss ett spratt. När vi har väntat i ca 1 år så tar vi kontakt med
en gynekolog och gör en utredning. Där lämnar vi en massa prover
och får åter igen vänta. Några av oss får där reda på vad som
gör att vi inte kan bli gravida på naturlig väg. Men de flesta
förblir oförklarligt barnlösa. En diagnos som kan vara både bra
och dålig. Den ger hopp om att man kanske en dag ska klara av det på
egen hand ändå. Men för många övergår det till en frustration
när inget händer.
Vi testar på olika hormonbehandlingar
för att komma närmre målet av vår längtan. Vi tar tabletter,
spray och sprutor. En väntan på att det där perfekta mogna ägget
ska infinna sig. Sedan gör vi ett försök, antingen på egen hand
eller med hjälp. Då är det dags för den där värsta väntan enligt många.
Väntan på ett plus, som oftast till slut visar sig bli ett minus.
Men om man ändå mot förmodan skulle
få det där efterlängtade plusset så är tyvärr inte väntan över
för det. Många av oss får missfall. Några av oss kommer längre
än så men förlorar vårt efterlängtade barn senare i
graviditeten. Väntan har övergått till rädsla. Varje dag mår vi
dåligt eftersom vi inte tror att det ska gå vägen. Men några av
oss kommer i mål. Får vårt efterlängtade barn. Men tyvärr tar
inte väntan och längtan slut där för många. Den ofrivilliga
barnlösheten gör sig påmind livet ut. Frustrationen av att inte
kunna bli gravid på egen hand och välja hur många barn man vill
ha.
Sedan finns det tyvärr några av oss
som aldrig får något plus eller lyckas. Som efter ett tag av längtan ger upp
och bestämmer sig för att adoptera istället. Åter igen blir det
en väntan, en lång väntan. Men oftast kan denna väntan vara
lättare att hantera. För oftast kommer man i mål. Men det är
långt ifrån alla som blir godkända för adoption.
Till sist har vi de som ger upp sin
barnlängtan. Där väntan och längtan har gått så långt att man
inte orkar längre. Det är ett svårt beslut. Väntan är kanske
över. Men längtan kommer alltid att finnas kvar.
Hur ser er väntan och längtan ut?
Efter 6 års försök väntar och
längtar vi fortfarande. Vår ängladotter Edda finns kvar i våra
tankar och ger oss styrka att orka fortsätta försöka. Någon dag
ska vi lyckas. Om det blir med IVF eller adoption vet vi inte ännu.
